Övergången från analog till digital sändning

Styrande organ i Sverige fattade beslut i april 1997 att landet skulle få digitala marksändningar som ersättning till den analoga. Övergången genomfördes i etapper på så vis att olika områden först förseddes med den digitala tekniken och när hela landet var täckt släcktes analoga systemet ner och även där i etapper.

Det hela var till fullo genomfört för omkring åtta år sedan. Kritiken mot detta beslut har varierat i flera aspekter. En var att systemet redan var föråldrat då det infördes, dessutom att tillgången på tv-apparater och videospelare som klarade digitala sändningar var liten. Det påpekades att digital satellitsändning, kabel samt bredbands-tv har större utrymme än det markbaserade, vilket innebar fler kanaler.

Politisk diskussion

En annan kritik var politiskt betingat. Vissa ansåg att makthavarna i landet skulle få alltför stor kontroll över televisionsnätet genom det markbundna digitalsystemet. Den höga nivån som denna kontroll utövade innebar att regeringen kunde besluta vem som skulle få sända och vilka som inte fick tillstånd. Att nätet inte blev fritt var således huvudpunkten i kritiken. Det glunkades om öststatsfasoner och kopplingar drogs till den gamla striden om piratradiosändningar.